I lördags bakade jag matbröd. Jag bakade med en surdeg jag gjort tidigare i veckan efter ett recept från Saltå kvarn, med rivet äpple i. Några mängder kan jag inte skriva för allt höftades, men det var
- en tredjedel av surdegen
- ljummet vatten
- ett halvt paket jäst
- brödkryddor
- baksirap
- linfröolja
- vetemjöl special
- fint rågmjöl
- salt
Sen delade jag degen i två och gjorde två runda bullar som jag la på plåt att jäsa en timme. Längst ner i ugnen satte jag långpannan och på falsen ovanför satte jag sedan in brödplåten i 250 grader. Precis innan jag stängde luckan slängde jag in fyra istärningar i långpannan och stängde snabbt luckan. Efter 10 min sänkte jag värmen till 200 grader och slängde in ett par istärningar igen.
30 min senare tog jag ut underverken och lät dem svalna inlindade i bakdukar. Jag kunde dock inte vänta så jag skar en skiva av brödet och som sig bör så var det ju lite degigt eftersom det fortfarande var varmt. Det mest påtagliga var att brödet inte luktade jäst! Det har det alltid gjort annars när jag bakar bröd. Konsistensen på brödet var nästan som hos köpebröd, modell bageribakat. När maken fick sig en skiva med smör sa han att det var det godaste bröd jag gjort, mest eftersom det inte smakade jäst.
Så nu vet jag hur jag ska baka bröd i fortsättningen!
2 kommentarer:
Sådärja. Bravo! Och nu kommer det bara att bli bättre och bättre (och maken gladare och gladare).
Pär, det bidde inte så - det bidde sämre. Nej, ärligt talat så kom jag efter tre brödbak på att, det där med att vika ihop brödet under jäsningen gjorde väldigt mycket för resultatet. Första och tredje baket vek jag ihop degen enligt dina instruktioner med ett gott bröd med trevlig konsistens. Andra baket jäste jag degen "som vanligt" och resultatet blev tråkigt både i smak och konsistens.
Skicka en kommentar